Gad
”Så, varför stannar du inte i Bangkok?” undrade Gad.
”För att det inte finns nånting för mig här, här är jag bara en turist. Jag har sett sevärdheterna, så nu går jag bara mellan Thara och Happy Bar.” Jag illustrerade genom att vifta med handen neråt Rambuttri där vi satt på Gecko Bar. Jag åt frukost med bacon och ägg och toast. Gad drack på en mango shake. Klockan var halv åtta på morgonen och den här gamla gatan hade just vaknat till liv igen, restaurangerna var öppna och människor flanerade fram och tillbaka.
”Vart åker du härifrån?”
”Till Siem Reap. Jag har ett liv där – jag går på gym och läser böcker och träffar människor jag känner. Ibland spelar jag gitarr på krogarna och dom ger mig gratis öl. Har du varit där?”
”Många gånger. Jag ska dit efter nyår.” Gad såg eftertänksam ut. ”Jag behöver också skaffa mig ett liv. Jag är trettioåtta och har bott i Bangkok i tio år. Jag vill jobba med barn som har varit utsatta för trafficking.”
Jag trodde henne. Jag hade känt henne i åtta år och hon sa aldrig saker lättvindligt. Hon var en liten och späd vacker lesbisk dam med den kortklippta pojkfrisyren i en sidbena och ett par rejäla bågar framhävde hennes vänliga och skärpta blick. Hon hade en förvånansvärd auktoritet med tanke på den tunna kroppen. Hon pratade en flytande engelska och tycktes alltid säga bara genomtänkta saker med den lugna och behärskade rösten. Hon ägde en rejäl dos karisma och jag hade sett henne ragga upp en turisttjej på fem minuter på Popiang House. Eftersom hon kände alla hejade alla på henne när de passerade vårt bord.
”I'll need to get you laid”, sa hon och fnittrade. ”But it won't be me.”
”No thanks. Vi åker imorgon. Ross och jag."
”Where is Ross?”
”Sleeping. He went to Happy Bar last night.”
Jag var färdig med frukosten. ”I'm going back to Thara.”
”Okay, I'll see you there later.” Hon bodde också på Thara House, med sin tyska flickvän och något sa mig att det inte stod helt väl till mellan dem båda. Det var kärlekstrubbel. Jag hade läst många såna historier i Mitt livs novell.
