Popiang House
Timmarna före en avresa är som sekunderna före en orgasm – Sture
Dahlström
Jag träffade Eloy på Popiang House, ett av Rambuttris dygnetruntöppna barer. Nu var klockan halv nio på morgonen och det sena eftersläntargänget hade kanske skramlat ihop sig och lullat hemåt strax innan. Jag hade precis landat. Jag beställde ännu en öl.
”Your first time in Bangkok?” undrade Eloy.
”No. Jag har säkert varit här över trettio gånger. Och jag gillar den här gatan, så jag brukar bo här när jag kommer hit.”
”Ja, det är en trevlig gata”, sa Eloy trevande. Han var spanjor, han bodde på Ibiza och hans engelska var inte helt lättrinnande. Han hade en glad blick och jag gissade att han var trettiotvå år gammal.
”Jag landade precis. Your first time?”
”Yes. My first time.”
”Jag hade resfeber igår så jag sov inget. Jag packade och städade hela huset – det var egentligen rätt onödigt men jag tänkte att det kunde vara trevligt att ha det rent när jag kom hem igen.”
Det kändes som att jag utmanade ödet nu för jag kunde ju aldrig vara säker på någonting alls i den här världen, och allra minst om jag någonsin skulle komma hem, för den hemresan kändes så avlägsen just nu.
”Please, slowly, my English is not so good...”, sa Mario ursäktande.
”Okay...” Jag gjorde en ny ansats: ”Your tobacco...” Han hade en påse med den holländska, finskurna rulltobaken som smakade både milt och sött.
”Yes?”
”Can I roll one?”
Vi tog en runda. Jag visade floden, och de snabba båtarna bussade människor fram och tillbaka, uppströms och nedsträms längs den väldiga Chao Praya River, de backade mot kajen och for iväg med en skumkvast i aktern.
”Med den där kan du åka ner till Chinatown på en kvart”, sa jag.
”Yes, I like!” sa Eloy och skrattade på spanska.
På kvällen satt vi åter på Popiang House, Eloy och jag. Plötsligt dök Noi upp. Vi hade känt varandra i flera år men jag hade tänkt hålla mig undan henne eftersom hon är en av de där kvinnorna som kan krossa ditt hjärta med en enkel knyck på nacken. Men sedan gick Noi och jag ändå till mitt hotellrum på Thara House, drack Leo, lyssnade på musik på macen och pratade trevliga oväsentligheter ända fram till morgonen.
”Vad säger du?” skulle jag säga. ”Ska vi ta en taxi till Pattaya?”
