Justin
Det var Justin som knackade på dörren. Jag öppnade och han gav mig djävulstecknet med pek- och lillfingret formade till horn. Han studsade sin axel mot min.
”How are you, bro?”
”Good. And you?”
”Really good. I met a girl. She's Chinese.
”Good for you. Beer?”
”Thanks.”
Jag hällde upp ett glas Leo till honom. Han var amerikan med koreansk/kinesiska föräldrar och han kom från Oregon. Han såg ut som en filmstjärna med det där leendet och den här vältrimmade kroppen som alltid tycktes vara i rörelse. Han var thaiboxare och som alla kampsportare tände han den ena cigaretten efter den andra när han inte var inne i en träningsperiod. Han tände en cigarett.
”Vad har du på gång?” undrade han och ställde sig vid det öppna fönstret och blåste ut rök.
”Jag ska träffa Christian snart. Det är en tysk kille som jag träffade i Kambodja i våras. Han kommer till Khao San Road om en halvtimme. Vill du hänga med?”
”Sure. If it's okay with you?” undrade Justin hövligt på amerikanska.
Vi gick till Khao San Road. Christian var där. Han kramade om mig med sin seniga maratonlöparkropp. Hans ögon såg gladare ut än jag mindes.
”This is Justin.” De skakade hand.” "How about a beer?”
”Where you want to go.”
”Happy Bar.”
”I know this place. It's just around the corner.”
”Let's do it.”
Vi gick till Happy Bar. May var där, och hans döva syster, som egentligen var en lady boy. De förde samman händerna framför ansiktet i en ödmjuk thailändsk gest.
”How long do you stay in Bangkok?” undrade May.
”I don't know. I never know.”
”Yes, I know you don't know. You never know”, sa May och skrattade. Vi beställde en runda och Justin såg sig omkring i den lilla lokalen.
”Awesome”, sa han. ”This is just awesome.” Det här var en väldigt speciell bar. Efter branden för två år sedan hade May byggt upp baren på nytt, med små, men markanta förändringar – han hade anlagt en fontän med rinnande vatten och han hade byggt upp en scen för live music.
”Five times a week”, sa May. ”I have a live band five times a week.”
”Very good. I love it.”
”You want to play? I have some friends coming tonight.”
”Maybe som other time.” Jag kände mig ringrostig. De här killarna som brukade spela hos May på kvällarna var ofta riktigt duktiga musiker.
Justin, Christian och jag hade ett party. Vi tog den obligatoriska partyrundan runt Khao San Road och kring Rambuttri, och sedan satt vi på mitt hotellrum.
Noi hällde upp drinkar. Hon var från Laos och jag hade känt henne tillräckligt länge för att vi ibland skulle bråka till det, men, egentligen var det bara för att det var så ljuvt att samsas igen sedan efteråt. Hennes kropp var som formad efter en skyltdocka i skala noll till sjuttiofem, hon var slank och hon rörde sig med en viss grace, ledigt och elegant när hon efter duschen gick omkring naken i mitt rum och ibland utförde en konstfull, dansande piruett och skrattade, bara för att hon kände för det. Men nu var hon påklädd.
”Vad säger ni pojkar?” undrade jag. ”Ni måste se Pattaya.”
”Yes. We need to see Pattaya”, sa Justin. ”Ge mig två dagar så kommer jag.”
”Yes”, sa Christian. ”Give me two days and I will also come.”
”Good. I go with Noi. Noi, you're okay with everything?”
”Yes”, svarade hon. ”But we need to go to my room to pack. Give me five minutes.”
