Walking Street, Pattaya
Vi checkade in på Green View på en sidogata till Walking Street, som möjligen är hela världens huvudgata när det handlar om sexhandel. Portieren visade oss mitt rum. Sängen var stor som en mindre simbassäng.
”I den här sängen kan du ha tio flickor samtidigt”, sade Georgie.
”Jag är inte säker på att man får ha flickor på rummet här.”
Av någon anledning tyckte de att det var lustigt, för både Georgie, Jo och portieren brast ut i ett gapskratt.
Jag gick ut och åt en lammkebab och en pizzaslice och gick sedan tillbaka. Georgie och Jo bultade på dörren.
”Vi ska gå ut och ta en drink, vill du följa med oss?”
”Det skulle vara riktigt kul, men jag är verkligen trött efter bussresan och ska bara slappa en stund och kolla på tv.”
Jag kollade på tv i några minuter och sov sedan i sex timmar.
Klockan var kvart över tre på natten och jag gick ut för att få något att äta. När jag svängde in på Walking Street var det världens larm, musiken pumpade från de olika barerna, det var fullt med folk som vandrade fram och tillbaka och en kvinna i någon slags tajt och uppknäppt uniform iklädd hotpants och nätstrumpor stannade min väg genom att dramatiskt breda ut händerna, ”Stop – I’m the FBI!” Det såg lite kul ut och vi skrattade båda åt hennes teatraliska stil.
Go-go-barerna körde med olika teman. På ett var hela stället fullt med damer i sjuksköterskeuniformer och på ett annat var de utklädda till lärare med pekpinnar i händerna.
Ett gäng med Lady boys stod framför en bar som spelade Lady Gaga på hög volym; de skakade på rumpan och svängde med sitt långa hår, och det enda som egentligen skiljde dem från alla andra hookers var att de såg extremt feminina ut, i alla fall från några meters håll.
Jag tuggade på en smörgås från 7Eleven och tittade fascinerat på det skådespel som utspelades framför mina ögon och jag tänkte att alla borde få se detta någon gång; Walking Street är som själva koncentratet av det patriarkala samhällets strukturer, där männens värld reproducerar sig själv, natt efter natt. Och, samtidigt är detta kvinnornas arena – de tämjer männen med sex, samtidigt som de tar för sig av deras pengar.
Men nästa förmiddag, när Jo och jag gick för att äta frukost, var gatan rensopad, neonskyltarna tillfälligt släckta och det enda som syntes av nattens dekadens var en och annan hemvändande nattvandrare med en ölflaska i näven.
”Jag tar minibussen till Bangkok klockan ett”, sade jag mellan tuggorna på den engelska frukosten.
”Vi stannar en natt till här, sedan kommer vi också upp till Bangkok.”
Vi skiljdes åt med en kram.
”See you later.”
”Yes, see you then.”
