osmoala

Hur vår vän somnar i en solstol. Eller, gör han? Han kanske bara låtsas sova för att slippa delta i släckningsarbetet? Och hur är det med båtutflykten – vågar han verkligen hoppa från en båt ute på djupt vatten med alla farliga rovdjur som kan tänkas lura under ytan? Och den här Emelie, finns hon överhuvudtaget? Är hon inte bara en feberdröm i hans av solen upphettade skalle?

Squid lady grillar till mina små bläckfiskar och sedan kommer massage lady och ger mig en genomkörning där på solstolen. Efteråt ligger jag kvar och dyker snart in i en behaglig dröm, fullständigt ovetande om att Cantina del Mar samtidigt brinner ner till grunden.
   När jag vaknar berättar Emelie vad som har hänt. ”Det började bolma rök längre bort på stranden och folk sprang dit för att hjälpa till med att försöka släcka, men du sov hela tiden. Men det fanns ändå inget dom kunde göra för när elden nådde halmtaket var det kört.”
   I solnedgången går vi bort och kollar på det som är kvar av restaurangen, och det är inte mycket – en kolsvart sothög och resterna av spisen är det enda som visar att det här fanns en krog i full verksamhet bara några timmar tidigare.
   ”Och jag hann inte ens testa deras burritos”, konstaterar jag. ”Vad säger du om att ta en öl?”
   ”Ja, det kan vi göra”, svarar Emelie.
   Vi går till Chez Paou som ligger granne med ruinhögen. Jag bodde här de första nätterna när jag kom till den här stranden. William, ägaren, pekar mot sitt tak, ”Ser du vad nära det var att det började brinna här också? Men vinden låg precis rakt på från havet så elden bildade en korridor som brände ut bara den restaurangen och köket.” Han rycker på axlarna, ”I guess it’s my lucky day.”
   Händelseförloppet verkar dramatiskt – elden tycks ha startat inne i restaurangen och inte i köket. Någon säger att det var elden från en barbecue som spred sig och att hela stället brann ner på bara några minuter. Och att det dessutom, förmodligen och ganska säkert inte finns någon som helst försäkring som täcker något av förlusten.
   Vi tar en klunk på våra öl och Emelie frågar: ”Ska vi spela lite biljard?”


Efter frukost åker jag med på en båtutflykt. Det är Andy och Zen som organiserar turen; det är två lokala, den ene kör båten och den andre lagar maten; tre tyskar; en ryss; en sydafrikan, och så jag. Vi kryssar bland öarna, gör strandhugg och hoppar i vattnet och snorklar.
   En storslagen undervattensvärld breder ut sig under dig med klippväggar som dyker ner lodrätt, koraller, undervattensgrottor, tvärrandiga flundraliknande fiskar som pilar fram och tillbaka, muränor och vasstaggade, lömska sjöborrar.
   Vi simmar fram till de svarta lavaklipporna och Andy och de lokala killarna börjar samla snäckor i en stor plastpåse. Snäckorna hänger på kanterna nära vattenytan där de låter sig sköljas över av de stilla vågor som slår emot klipporna. ”Man kokar dom i ungefär en minut och sedan äter man”, säger Andy.  

Och efter det gjorde vi ett besök på Bamboo Island. Det var kanonkul! Men nu har jag inte tid med det här längre för nu ska jag sola och bada!! Yippeyyy!!!