Patong Beach
Vi checkade ut från Halléns femtiodollarsrum. Det var ett bra rum med en balkong som låg över en frodig trädgård där både bambun och palmerna sträckte sig mot den ständigt ljusblå himlen och där det var så behagligt tyst och lugnt att man inte ens kunde ana det nattliv som ständigt pågick bara ett kvarter från hotellet.
Nej, det gjorde vi inte. Vi stannade i några dagar till. Simbassängen låg som en oas från det tuffa gatulivet. Jag var glad över att få ligga här, för ute på gatan var det för mycket med massageflickor som ville dra dig i armen, go-go-barer med trötta men ändå pigga damer som gärna ville locka in dig i en konversation, och barer med stora videoskärmar som alltid visade engelsk ligafotboll.
Hallèn sade: ”Det finns inte en chans att du kan åka härifrån till Phi Phi eller Koh Lanta, förutom på en dagstur. Du måste åka först till Phuket Town.”
Vi satt fast i Patong och jag började lacka ur på det här stället.
När vårt vårt fläskött med kokosmjölk kom in på den här restaurangen på huvudgatan där vi satt och sög på våra dyra Chang, och den här urvattnade buljongen kostade skjortan och smakade som ett urtvättat plagg, sade jag att jag började lacka ur.
”Jag börjar lacka ur på det här stället.”
Vi hade suttit på Halléns balkong, lyssnat in oss på den tropiska kvällen och hängt på Youtube och dissat och kreddat olika artister. Halléns favorit var Timo Räisänen och Pogues, och jag körde mina gamla godingar med Costello, Ramones och Cure med Friday I’m in love. Det var hur trevligt som helst.
Nu suttade vi på den heta, men urvattnade kokosmjölkssoppan med ris och jag har aldrig i mitt liv testat något uslare i smakväg.
”Jag tror att jag har hittat en flickvän här”, sade Hallén lite pillemariskt samtidigt som han sörplade på kokosbuljongsoppan för 160 bath tallriken.
”Jaså?”
”Jodå, för häromkvällen, när du låg och sov tog jag med en brud till rummet och hon stannade kvar hela natten.”
”Ok. Det hade jag ingen aning om. Jag var trött och sov som en baby.”
”Jag tyckte hon var rätt god, det måste jag säga.”
”Bra för dig. ’Och Hallén tog fram sin tjugutvåtummare och sa – nu är det kört för dig?”
”Hahahaaa! Jag tror att jag ska träffa henne igen.”
”Och?”
”Jag tänker ta med henne till Koh Lanta.”
”Jag vaknade precis innan hon skulle gå och hon såg ut som en trevlig tjej.”
”Jag tycker det. Hon såg inte ut som en hora från Phuket precis.”
”Inte alls. Hon såg rätt snäll ut.”
”Jag är trött på det här stället”, sade jag. ”Det är för mycket konsumism.”
”Vad betyder det?”
”Allt här är byggt för att folk ska konsumera. Jag förstår det också – man åker hit i två veckor, klart att man vill bränna pengar. Man konsumerar för att skaffa sig upplevelser. Och det finns ett överflöd av restauranger, och det är ingen kvalitet på käket för det är få människor som kommer tillbaka och äter på samma ställe två gånger.”
”Det här var nog det sämsta”, sade Hallén och vi betalade och gick vidare.
”Vet du, här på hotellet har jag frukost som ingår i priset, men jag har inte testat det en enda gång.”
”Varför inte?”
”Vem går upp innan tio?”
Hallén bestämde sig för att strunta i att åka till Krabi, där han hade förbokat ett hotellrum.
”Tänker du verkligen strunta i ett förbeställt rum som du redan har beställt och betalat?”
”Ja, för det var ett billigt rum.”
Vi satt på hans balkong och han tänkte då och då på sin nya flickvän och det syntes på honom för han tände den ena cigaretten efter den andra.
”Jag sticker imorgon”, sade jag.
”Ska vi inte åka till Phuket Town imorgon?
”Ja, självklart.” Jag bestämde mig för att åka till Phuket Town imorgon. Jag ville hänga med Hallén ännu en dag, så vi åkte till Phuket Town och kollade runt. Det fanns inget där att se som ingen av oss hade sett förut.
Vi åkte tillbaka. Jag tog min väska och sade, ”Jag hoppas vi träffas senare”.
Vi skakade hand och Hallén mös. Han pekade med hela långfingret, först mot mig och sedan rakt upp i luften. Han skrattade som en skolpojke inför ett sommarlovsäventyr.
Hallén hade ett projekt på gång.
