osmoala

Vi träffades på stranden och gick och satte oss i baren.
   Vågornas rullande hördes hela vägen upp hit.
   Hon var fortfarande självgående, men idag var hon mer avslappnad.
   ”Jag åker imorgon,” sade Jane, ”så om du vill hyra mitt ställe kommer det att vara ledigt då.”
   ”I like it here.”
   Jag halsade den sista klunken av Chang och Jane sade:
   ”Om du vill kan du få titta på min bungalow.”

Nästa dag hade jag tittat färdigt. Jane följde med för att hämta mina grejer.
   Pim satt i receptionen. ”Var var du igår?” frågade hon, ”Vi trodde att nånting hade hänt?”
   ”Det gjorde det.” Jag nickade åt Jane som hade satt sig i soffan. ”Hon hände.”
   Vi gick upp till mitt rum. Jane skrattade glatt hånfullt över mitt boende.
   ”Du förtjänar bättre än detta.” Hon slog ut med händerna. ”I mean, what is this?”

Hon hade missat flyget.
   ”I’ll get a new ticket, no problem.”
   Hon höll om mitt huvud med sina händer och sade:
   ”Jag måste tillbaka till Honolulu så snart som möjligt. Och sedan till Detroit. Min mamma mår inte bra.”
   Hon grät en skvätt och jag försökte trösta henne.
   När vi sedan somnade föll jag ner i en brunn av drömlös sömn.
   Jag vaknade och klockan var kvart över tre på eftermiddagen. Jag såg mig förvirrat omkring efter henne.
   Hon var borta.