osmoala

”You’ve been to Angkor Wat?" frågade Christian.
   ”Angkor, what?” sa jag och försökte vara rolig.
   Jodå, jag hade varit där. Nu var jag ju inte ett tempelfreak precis, men Angkor spelade faktiskt i superligan när det kom till historiska byggnader. Och eftersom jag hade svårt att ta emot order bestämde jag mig för, när Eric talade om att jag skulle gå upp fyra för att åka till templen, att cykla dit klockan nio istället.
  
Igår åkte jag motorcykel hela dan med Malie och jag tyckte bättre och bättre om Kambodja för varje dag.
   ”Så du är internetpositionerare?” undrade jag.
   ”Det är bara en del av vad jag gör, kanske tio procent”, sa Malie och ryckte på axlarna. Att positionera betydde, om jag förstod saken rätt, att till exempel se till att din klients webbsida hamnade så högt som möjligt på Googles sökmotor.
   ”Det finns hundratals med tricks som du kan använda”, sa han och tog en klunk Woodpecker. Vi satt på en indisk restaurang och väntade på varsin Chicken Tandoori. Malie gav ett exempel: ”När du säljer något så finns det en regel att du kan använda firmanamnet upp till femton gånger i texten. Om det är fler, sätter det igång olika varningssignaler, men om det är färre än femton, eller nära femton, hamnar du högre på Googles lista.”  
   Maten kom in och den var lite, tja, sådär. Vi tuggade på den torra kycklingen som vi sköljde ner med Woodpecker som ju var en helt okay indisk öl. Malie berättade om affärsidér som han hade rörande Internet och massproducerande kineser, men som han för tillfället saknade pengar till. Vi skrattade så vi kiknade åt hans vilda planer. Jag vågar inte berätta om dem här - dels är de lite ekivoka, men också för att det är ändå ingen som skulle tro mig.

Tanja kom från Munchen och pratade en melodisk engelska, utan den där ibland lite jobbiga tyska dialekten. Hon var smart och rolig; hon hade de ljusblåaste ögon som nästan såg photoshoppade ut, men annars kunde hon lätt ha passerat som Isabella Rosselinis yngre syster.   
   ”Mitt namn får mig att låta som en rysk prostituerad”, sa hon.
   Vi satt i den djungellika trädgården till mitt Guest house med varsin laptop, uppkopplade till nätet, och skickade mail till varandra. Tanja skrattade åt det absurda i det hela: ”Om någon hade sagt för tio år sedan att jag skulle sitta i den här fantastiska trädgården och ha en konversation över nätet med personen som sitter mitt emot mig, hade jag aldrig trott att det var sant.” 

Dagarna flöt bekvämt och jag bodde i det bästa Guest houset hittills under min resa. Det ingick frukost, tvätt och cykel; rummet var spartansk lyx, trädgården var enastående, och när du blev törstig var det bara att krana kallt öl ur pumpen.
   Har jag glömt något nu? Javisst, ja - Angkor. Jag berättar om Angkor lite senare.