Blodvite
Vi var inne på den andra flaskan med whisky, Ove, Priska, Werner och jag, när det utdragande skrikandet började.
Det var en mansröst. Men det lät inte helt som det skulle, för det var också blandat med barngråt och en kvinna som skrek hysteriskt.
Jag lade ner drinken, försiktigt så att den inte skulle skvalpa, och sedan sprang jag utav helvete in i nästa hyreshus.
Det var blod överallt, i hallen, sovrummet, på köksgolvet – killen från mitt hotell var bakom mig och han var tydligen kompis med den här mannen som det handlade om.
Det var blod överallt, mamman och barnet var dränkta i det blod som måste ha forsat över dem när pappan hade skurit sig när han i fyllefrustration hade kört armen genom det glasade fönstret till badrummet.
Någon hade redan ringt en taxi och den körde iväg med den skadade armen som var kopplad till den frustrerade kroppen.
Men kvinnan och barnet fortsatte att gråta, täckta av blod som om det inte fanns något slut, och jag sade till mamman att tvätta av sig och dottern, och sedan gå och lägga sig. Hon lydde viljelöst, vaskade av sig och barnet och kröp innanför mosquitonätet.
Det sista hon sade innan vi klev över den röda pölen på köksgolvet, som hon skulle torka upp nästa dag, var ”Thank you”.
