Med full gas genom Bangkok

A var en arrogant besserwisser och han var väldigt new age, en inriktning som jag tycker är både löjlig och fascistoid. ”Människan”, sa han självbelåtet, ”har kunskap om allt som händer i universum. Det gäller bara att koppla in sig på rätt våglängd och alla svaren finns där!”
    ”Okay”, sa jag och ställde en fråga som jag redan visste svaret på. ”Om thermodynamikens andra huvudsats stämmer, hur kan det då komma sig att det fortfarande bildas nya stjärnor?”
   Han tittade på mig som om jag var en idiot.
   ”Nej, inte svaren på såna frågor”, sa han.
   Och det, ja, det var ju ett svar det också.

 Jag satt där bak och motorcykelkillen gasade på som om han var på flykt undan självaste världens undergång. På en flerfilig gata tog det tvärstopp när en svart Mercedes plötsligt bytte körfält och vi kanade ut på asfalten och tiden stod i några sekunder på ett märkligt sätt helt stilla. Jag spräckte en läpp och chauffören fick ont i en armbåge. Jag tog en taxi till lasarettet och blev sydd med ett par stygn i överläppen och gick sedan ut med vad som kändes som två kilo med olika piller i en plastpåse.
   Nästa dag hade jag fetläpp. ”Du ser ut som om du har sprutat in botox”, sa K och täckte artigt handen för sin skrattande mun.
   Och jag ville också gärna skratta. Men jag kunde inte. Inte just nu.

Jag stod i fönstret med den obefintliga utsikten och rökte en cigarett och det låg en utslagen kvinna i solglasögon i sängen bakom mig. Jag kunde inte hjälpa det men jag garvade till åt den klichéartade bilden. ”Vad skrattar du åt”, sa K och satte sig långsamt upp och jag berättade men hon såg inte riktigt det roliga i det.
   Vi tog en taxi och åt japansk mat och det var riktigt gott, och jag undrade hur jag kunde klara mig utan wasabi mer än två dar på raken. Sedan visade K mig sitt rum och det var inte mycket bättre än mitt men jag fick kolla mina mail på hennes dator, men det fanns inga mail att kolla. Vad är det fel på folk som inte vill ta kontakt med mig? tänkte jag, men så kom jag på att jag inte var mycket bättre själv.

 


Kommentarer
Postat av: Nicko

Tjena Osmo, hoppas allt e väl efter olyckan.

Käka inte för mycket av dom roliga tabletterna bara ....

Jättekul att läsa om dina äventyr och tankar, fortsätt, jag kommer att följa dom..



Har jobbat mitt sista dagpass, på måndag återgår jag till nattjänst, men hade hellre suttit nere i Thailand och dragit en Singha eller 2 med trevligt sällskap.

Lev väl, händerna på täcket, och GÖRA ALLT SOM JAG SKULLE GÖRA



Nicko

2009-11-25 @ 20:30:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0