Strandbungalow
Vi låg på dynorna och hundarna slöade vid våra fötter. Vi var på Zion Bar och Ricki var uppe på scenen och spelade Buffalo Soldier. Han presenterade mig och jag gick upp och spelade Rocelyn. Folk klappade. Jag gick tillbaka och satte mig. ”Bra jobbat”, sa Petter. Han hade tagit ett dykcertifikat och skulle åka tillbaka till Sverige nästa dag. ”Det här flip-flop-livet skulle gärna kunna pågå hur länge som helst för mig, men jag måste hem och jobba”, sa han.
Jag gick tillbaka till hyddorna och det satt ett gäng i baren. Jennifer var från Paris och hon såg ut som en modell; Gorin kom från Zurich och hon var syo-konsulent. Daniel var från Barcelona. Och så var det Patrick. Jag tackade Patrick för lånet av gitarren. ”Det var nyttigt för mig att få träna lite”, sa jag. Vi gick till stranden och det var eldkastarshow. Gorin berättade att hon reste runt i Sydasien och Australien i tre månader efter en canceroperation. Hon drog handen genom sitt snaggade hår. ”Jag tappade lockarna under kemoterapin”, sa hon, ”men annars är jag okay.” Jag tyckte också att hon verkade okay.
Nästa dag checkade Jennifer ut för att åka tillbaka tillbaka till Paris och jag flyttade in i hennes bungalow som låg direkt på stranden, två meter från vattnet.
