Stone Free Bar
Jag hade kanske tur för moskiterna verkade inte gilla mig. Lisbet visade upp sina sönderbitna fötter. ”Fy fan, ta bort dom där!” sa jag i låtsad avsmak och hon skrattade till. Hon hämtade sin väska och checkade ut för att åka tillbaka till Bangkok. Det var så mycket som handlade om att mötas och skiljas.
Jag gick tillbaka till Stone Free Bar. Jag hade tidigare kallat stället för Dope Free men det hette Stone Free. Graham var en äkta underhållare och han kommenterade allt och alla. ”Vi har en speciell gäst ikväll som ska spela ett par låtar för oss – ge honom en hand!” Publiken klappade och jag gick upp. Jag spelade American Style och Crazy World och nu var jag inte lika nervös som tidigare. ”You’re a great crowd, drink with me!” ropade jag i micken och imiterade kvinnan på Tuk Tuk Bar i Bangkok, och folk höjde sina glas. ”Fuckin´ good, man!”, sa Jessie och Adrian när jag satte mig tillbaka vid bordet.
Edson var fransman. Han var en snygg jävel och förmodligen lite gay, men jag brydde mig inte särskilt, för vem var jag att ondgöra mig över folks olika orienteringar? ”Vill du följa med ner till stranden?” frågade han. ”Kanske senare”, sa jag och gick tillbaka till hyddan. På vägen träffade jag Ricki från Stone Free. Det var han som spelade covers med sammetslen röst och exakt komp på gitarren. Han gick på kryckor efter en motorcykelolycka i Bangkok tre år innan och han sparade pengar till en sista operation som skulle få honom att gå igen. ”Idag är det kungens födelsedag, så det är inte säkert att dom får sälja öl på Stone Free ikväll – men i så fall blir det i kaffemuggar”, sa han. Han kände gänget på Tuk Tuk bar i Bangkok. ”Det är dom bästa människorna i världen, men dom tar sig aldrig tid att komma ner till öarna och vila upp sig.”
Jag gick hem och tog en siesta. Jag sov bättre här än jag någonsin gjorde i Bangkok.
