Moppedag
Min faktakollare vaknade till liv. Pippi heter ju Inger Nilsson och inget annat.
Det var bra tryck i skootrarna och vi susade upp till White Sands. Det var kul att köra på den här backiga och kurviga vägen som slingrade sig som en asfaltorm längs den grönskande kusten. Nu var det högvatten och strandremsan var max tio meter bred och vi kastade oss i det badkarsljumma vattnet och simmade runt och låg sen där i solen tills vi blev törstiga.
Igår gick vi på party med Pia och Viviane. Reg var besviken. ”Så fort det är en snubbe som jonglerar med eld kallas det för ett party.” Han beställde in mer Mekong och cola. ”Och den här jävla technon. Jag hatar den.” Han gillade att gnälla lite ibland, men egentligen var han rätt cool, Reg. Själv tyckte jag det var en bitvis rätt häftig eldkastarshow; eldmannen skickade de brinnande stavarna högt i luften och fångade dem skickligt och allt skedde i ett rasande tempo till kompet av tvåtakts-technon som ökade intensiteten i uppvisningen.
Stranden på Lonely Beach var kanske bara ett par hundra meter lång där den gjorde en båge ut mot udden, men attributen fanns där i palmerna, de grönklädda kullarna i öster och solnedgången med det fräsande eldklotet som försvann i vattnet i horisonten. Nu var det fullmåne, en tid som jag inbillade gjorde mig extra aktiv, och den stora pingisbollen dominerade himlen och lyste skarpare än jag trodde var möjligt.
”I Bangkok”, sa jag, ”hade jag svårt att sova. Och jag fattade inte varför”.
”Du bodde på Khao San Road och undrar varför du hade svårt att sova?” sa Pia och skrattade rått och hjärtligt.
Vi körde tillbaka från White Sands och Regs ena blinker var på men han drog iväg med en väldig fart och jag hann inte tala om det för honom. Vi stannade till och jag pekade på lyset. ”Tack ska du ha”, sa Reg och tryckte på en knapp. Han drog iväg igen. Nu var det den andra lampan som blinkade.
Vi vinkade av Pia och Viviane. De var fantastiska människor och nu reste de till Chang Mai.
”Det är synd att se dom åka”, sa Reg och jag höll med. Vi hade haft ett par roliga kvällar tillsammans.
Vi gick tillbaka och åt kryddstark mat. Det var lätt att vänja sig vid det lättjefulla livet.
Reg hade ett plan till Burma att passa nästa dag.
”Idag är det väl den förste”, undrade han. ”Jag tror det”, sa jag. Eremiten kom ut från sin bungalow. ”Idag är det den andre”, deklarerade han bestämt.
”Vad? Vilket är det? Reg gick igång.
”Det är den andre”, sa eremiten.
”Jävlar, man, nu har du fått mig orolig. Jag vill veta vilket datum det är. Nu!”
Jag hämtade min telefon. ”Det är den förste”, sa jag. Eremiten sa ingenting, han gjorde en sväng in i hyddan istället
