Full moon
Jag simmade i havet, låg på stranden och solbrännan började sätta sig och det gjorde det lättare att uthärda värmen. Jag köpte lite kläder och åt utmärkta ris- och nudelrätter på restaurangerna, och jag låg på en tvåhundra spänn i utgifter per dag inklusive hydda nummer 16 på Jae Gun Hut, som låg några minuters gångväg från stranden. Det passade mig utmärkt. Det var nära till festiviteterna men tillräckligt långt bort för att inte störas av det nattliga nöjeslivet på Sunset, Tree House och Ting Tong Bar, där lokala musikförmågor av skiftande kvalitet avlöste varandra fram till soluppgången. Men om du ville, kunde du få en chilistänkt stekt ris med fläsk klockan fyra på morgonen.
Kvällen innan delade vi på en hink med gin och tonic på Ting Tong över några biljard, och den var så stark att när jag gick för att hämta en till bestämde mig för att köpa ett par öl istället. Vi gick till uttagsautomaten och det var nåt fel på den och den svalde Regs kort. Reg fick ett generalspel och sa fuck-ordet hundra gånger på raken. Kortet hoppade ut av sig själv efter tio minuter och allt gick tillbaka till det normala svärandet.
Syrsorna kom igång i solnedgången. De gned sina vingar, och det var ett frenetiskt gnidande för det lät som ett orkesterdike som stämde upp instrumenten inför kvällens föreställning. Och de kanske gned extra mycket ikväll. Fullmånen hade blommat ut till sitt yttersta. Det låg en stilla förväntan i luften. Det var en massa fester på gång i krokarna.
Jag tog för mig av gratisbuffèn på Ting Tong. Jag hade haft mina funderingar kring vad jag egentligen skulle in i Laos att göra, men Pat, Mira och Bernt pratade i munnen på varandra när de beskrev vänligheten hos det laotiska folket, naturens storslagenhet och den, ännu inte av giriga pengahänder besudlade, rena och äkta kulturen. Just äkta var ett ständigt återkommande tillägg när någon försökte förklara varför en plats var bättre än en annan.
Jag gick över till Dope Free Bar och satte mig hos Jessie. ”Det här är den bästa baren på hela Lonely Beach”, sa han. ”Och dom låter dig låna gitarren om du är sugen på att lira.” Han gick fram till Ricki och viskade några ord i hans öra, och efter en låt annonserade Ricki att det var någon som ville spela. Jag gick upp, fick gitarren och ett plektrum och satte mig vid micken. Jag spelade Rocelyn, en av låtarna med engelsk text, och publiken klappade mer än jag trodde att de skulle göra, och de ropade efter mer. ”Awesome!” skrek Jessie. Jag lämnade tillbaka gitarren till Ricki och han tog tag i mina händer, ”Du är lite blöt om fingrarna”, sa han och skrattade hyggligt.
