Tidsresor del två
…och sedan var det Noi. Vi hade inte setts på över ett år och det var kul att träffa henne igen.
Däremot fanns det en detalj som gjorde att hon skiljde sig från de kvinnor som tillfälligt hade delat mina rum på den här resan. Noi var nämligen och i själva verket en praktiserande buddist och hon hade täckt delar av sin kropp med generösa men ändå diskreta tatueringar med österländska motiv.
Hon knäböjde framför altaret i sin lilla lägenhet, där hon hade ställt fram Fanta med sugrör och godsaker, förde sina knäppta händer till pannan och mässade en knappt hörbar bön. En grönröd drake ringlade sig upp för hennes svank och fick mig för ett ögonblick att tänka på Lisbet Salander. På gatan, nedanför det öppna fönstret tågade processionerna fram. Det var Buddha Day. Barerna var stängda.
Noi reste sig upp efter en stund och nu var hon sitt praktiska jag igen: ”Jag vet en affär som säljer öl, om du vill ha.”
”Nej, det är bra.”
Vi gick ut på gatan och runt hörnet där det fanns en liten uteservering i en gränd. Vi beställde grillad fisk och en skål med krabba som vi sköljde ner med cola. Det var kokande hett i den stillastående luften och i värmen från glöden från kokkärlen. Det var en av mina sista dagar här. Jag saknade redan den här staden. Jag hade just nu ingen aning om att jag sex månader senare skulle vara tillbaka i Bangkok.
Julianne såg på sin spegelbild i badrummet på det lilla hotellet. Detta var inte en av hennes bästa dagar...
